Sliten jagade jag ett par rakade ben!
Dag 4. Ja, nu börjar jag bli lite sliten. Somnade först vid ca 2-tiden natten till idag. Tror jag var övertrött och så ont i benen. Den där cykelsenan i knävecken. Vaknade 6.50. Försökte få liv i en kropp som skrek efter sovmorgon, men med en herre som är benhård. Jag bestämde mig dock för att endast simma 100 längder, även om jag avskyr att minska distanserna. Å vad tapper han är på scenen. Han tjoar, dansar och hoppar tillsammans med fem 6-åringar och en 11-åring. Väl i vattnet kände jag mig rätt så fräsch. Vid den 98:e längden, bestämde jag mig för att köra 120 längder, lika många som igår. Nu pratar den tappre svenska (som i mupparna) och ungar samt deras föräldrar är grymt uppåt. Jag gillar honom och han gillar min mini-pc. Han var framme igår och frågade om den och han såg ut i ansiktet som barnen gör nu! När jag nådde den 120:e längden bestämde jag mig för två till:) Det blev 122 längder.
Efter frukost var jag rätt mosig och drog mig länge. Ute var det mulet och inte så inbjudande. Kl 12 satte jag mig på biken. Upp för samma backe, 45 min senare var jag på platån. Började med motvind och planerade in den längsta sträckan med medvind (trodde jag). När jag vek in på vägen som för mig var ny, kände jag ingen medvind. Det är precis som min kontakt i Sverige varnade för. Först motvind, men sedan viker jag av och får medvind, men ack nej så blev det inte. Jag trampade på och kom snart ikapp två stycken, en med rakade ben (= riktig cyklist) och en med orakade som såg ut att ha det tungt. Jag morsade, men fick en sur min från honom med rakade ben. Ok, han är som jag tänkte jag. Efter ett kort tag passerade jag ytterligare en, han morsade i alla fall. Jag tittade ut över lavalandskapet, nästan som i sagan om ringen. Kände att någon kom upp i rygg. Han låg där i ca 5 min, sedan passerade han sakta och morsade. Det var mannen med de rakade benen. Han visade tydligt på att jag kunde ta hans rygg nu, när han fått låna min. Han hade en grym hoj, Orbea, racer, helcarbon med delvis täckta hjul och rakade ben. Det var hyfsat kuperat. Jag hade cyklat i ca två timmar och var rätt seg, men tänkte att jag hänger på så länge det går. Till slut kom backen jag förstod att de rakade benen skulle lämna mig. Jag höll i så länge det gick, en kastvind och jag var förlorad. På krönet stannade han. Fasen vi var uppe, nu bar det bara nerför. Jag morsade och tackade, han skulle väl vänta in sin kompis med de lurviga benen. hade jag rakat mina hade jag hängt honom, men jag tröstade mig med att tänka att han inte kört nio pass på tre dagar:)). I utförsbacken nådde jag 70 km/tim, härlig känsla. Vägen girade nu åt öster och vinden kom från väster:) den plattades ut under ca 5 km och jag pendlade mellan 45-55 km/tim även det en fantastisk känsla. Jag stannade vid en by, drog i mig min Maxim-dryck, gel och en halv kaka. Nu väntade 10 km rakt in i vinden, utan en buske som fångade upp vinden. Passet tog 3.15, även det blev hittills det längsta. Guld med tanke på att jag skulle bjuda lite p.g.a. mina 4,5 tim sömn. Jag slappade, jobbade lite. Kl 17.50 styrde jag skorna mot asfalten utanför hotellet. hade benhårt bestämt mig för att endast springa i 30 min. Måste få tag på Voltaren för knäna. Jag hade också bestämt mig för att inte rusa om så en PRO-utflykt skulle passera mig med rullatorer. Jag vände efter 23 min och var hemma efter 45 min. Kortare än tidigare dagar, men längre än behårt bestämt. Ingen passerade mig och jag höll kanske 5.30-tempo. Kändes skönt.
Nu har jag som den alkis jag är druckit upp mitt rödvin. Tycker inte att det är så gott. Kanske ska ompröva mitt beslut? Ska fråga Hans-Jörgen, min kompis som är läkare, om det är så himla nyttigt. Jag har i alla fall bestämt för att ta det lugnare på onsdag, inte med vinet, men med träningen. Det ska enligt prognosen regna. Hojar inte i regn här, för då blir det jag och lavan som kommer att umgås.
Måste upp och jobba nu, innan karaoken börjar.
Kämpa!
Steven (P.S. Nu är det Bingo? Hörde någon ropa nr, trodde det var en seg låt. När den tappre ropade upp nr 69, tillade han "good number", humor:). Det trista är bara att av de 11 spelarna (jag har så klart räknat dom) är de flesta mellan 6 och 11 samt några föräldrar som sedan länge slutat med nummerleken. D.S.)
