Tur att barnen inte är med!
I övrigt inget nytt. Gammal sanning. Jag har ännu inte vuxit upp. Skäms gör jag. I dag hade jag bestämt mig för att jag skulle ta det lugnt under löppasset (11 km). Benen tar lite stryk i bergen (sluttningarna) och i den intressanta motvinden. I dag hade jag simmat drygt 2 500 m mellan 8 (när poolkillen är klar) och 8.45. Därefter var jag tvungen att komma upp på hojen kl 10.30 för att hinna hem och följa mitt kära damlag, online, i matchen mot Rönnby kl 13.30. Jag var hemma 13.15 (och vi förlorade:(). Löpning kl 18, lugnt i 1 km, sedan hörde jag fötter bakom mig. Jag avvaktade ett tag, de kom lite närmare. Ok, tänkte jag, det är inte Mustafa som är mig i hasorna. Klarar inte bli passerad av någon som inte har fart. Jag ökar farten markant, så klart. Så grymt omoget. Jag är vid vändpunkten 3 min snabbare än någon gång tidigare. Straffar mig själv med att springa ytterligare 2 min innan jag får vända. Lyckas ändå vara hemma efter 55 min. Smart? Not! Tidigare under dagen hade jag redan skämt ut mig, så jag var väl i ett stim av småaktigt beteende. Cyklisten på bilden var på väg i min riktning. Jag hade stannat till för att ta några bilder med mobilen, av ett landskap som påminner om månens landskap. Cyklade jag i kapp honom? Självklart! I 44 km/tim passerade jag honom, hann fråga om han var svensk (han cyklade i Intersportbyxor), English uppfattade jag när jag fortsatte att bomba på. Jag var på ett vägavsnitt som var platt och med medvind. Högsta fart jag lyckades uppnå var 55 km/tim. Vad betyder medvind åt ena hållet när du sedan ska cykla i motsatt riktning? Precis! Men motvind bygger såväl ben som karaktär.
Bekräftar engelsmännen på mitt hotell de fördomar jag har om dem? Svar ja! Under barnstunden på restaurangens scen, där en grymt tapper kille (anställd) underhåller några få barn, sjunger och skrålar ca 10 st dyngraka engelsmän och lyckas överrösta den tappres barnmusik. Är engelsmännen unga och omogna? Nej, de är mellan 40-55 år och omogna, som jag men på ett annat sätt. Jag skadar bara mig själv genom att påminna mig om min barnslighet.
Jag ägnade några minuter under dagen, när jag satt i restaurangen och jobbade (har bara täckning här, som sagt), med att fundera över vad det är som lockar gästerna utanför fönstret att komma hit? Jag vet att de frågar sig det samma om mig. På morgonen ligger det en galning i poolen, ensam, och simmar 120 längder. När jag går upp ur vattnet, i min våtdräkt, så står nästan folk upp och tittar ut mot mig. Senare kommer jag med min cykel och slutligen i förd löparkläder. Dessutom bär jag på min portfölj och sitter och skriver vid ett bord, ensam. Går upp på mitt rum senast kl 21. En sak vet jag dock. Jag ser förmodligen mer av ön än de flesta som är här. Jag får springa vid strandpromenaden varje kväll när solen går ner. Jag kommer hem i bättre form än när jag åkte. Jag har spenderat 350 kr sedan i fredags och har tjänat betydligt mer. Så svaret på min fråga, blir att jag kan förstå killen i våtdräkten, med cykeln och i skubbkläder och med portföljen. Dom slår mig i ett avseende, de är betydligt brunare än jag, i alla fall på de delar av kroppen som ser ut att ha vilat en del (aj, nu var jag elak igen, dumt, barnsligt). Mina armar börjar dock få den efterlängtade drängbrännan. Då vet jag att jag är på gång.
Lider gör jag med den figur som iklädd en bamsedräkt knallar runt solstolarna på dagarna. Nu är det inte skållhett här nere, ca 22-25 grader på dagen. Jag svettas hyfsat när jag springer, så viss värme måste han/hon få upp i dräkten.
En sista skamgrej. Jag kunde inte låta bli att sätta på mig min Underarmour-tröja (läs korvskinn) i går kväll och under dagen i dag. Haha, av blickarna att döma kunde jag lika bra ha gått naken. Men varför ska inte jag kunna gå klädd i den? En hel del män går t.o.m. barkroppade till baren.
Det har flyttat in ett nytt par, vägg i vägg med mig. Det är ju semester och det gäller att passa på, men jag skulle ju kunnat ha ungarna med mig. Om inte hon skäms så tänker jag ha min Underarmourtröja varje dag.
Nu är det karaoke på scenen. Jag måste dra mig tillbaka. Måste skriva på boken och skämmas.
Kämpa!
Steven
