Jag träffade nästan Joop Zoetemelk!
Dag 2 börjar närma sitt slut. Efter simningen imorse påbörjade jag mitt cykelpass kl 12. Först upp under ca 10 km, sedan lite platt och Lanzarotevind. Efter 1,5 tim cyklande ser jag en man komma från en avtagsväg framför mig och han svänger in på min väg i min riktning. Jag bestämmer mig för att försöka komma ikapp honom. Det är en ruggig motvind. Där jag tidigare hade cyklat uppför i 28 km/h cyklade jag nu i 25 km/h nerför. Därför att jag minns detta beror på att jag blev fascinerad av hur fort det gick att cykla med medvinden. Jag pendlade mellan 25-65 km/h med medvinden. Samma väg tillbaka var mer beskedlig fart. Jag kom ikapp honom, morsade. Han var holländare och hade ett eget hus precis utanför den by (stad) Puerto Del Carmen där jag bor. Han tillbringar ca 8-10 veckor per år här nere. Han cyklar ca 1 000 mil per år och tävlade på amatörtouren under 70- och 80-talet. Han är kompis med Joop Zoetemelk. Stort. Joop har vunnit Touren, Vueltan och VM. Min medcyklist har tävlat mot Sven-Åke Nilsson. Efter ett tag kom vi till den avtagsväg jag känner till så jag bestämde mig först för att ta den. Holländaren skulle cykla längre. Jag vek av, ångrade mig, vände och fick åter cykla ikapp honom, mannen med de enorma vaderna. Ser jag ut så där när jag är 57 år så ska jag tacka Gud. Skön snubbe, vi morsade hej vid Puerto. Han åker hem i morgon, varit där i 14 dar. Åker ner om en vecka igen!:) Det blev 3 tim i sadeln, 65 km.
Naturen här är kargt vulkanlandsskap. Det blåser hela tiden och överallt. Det är grymt mycket uppför och nerför. Dom skiter i serpentinvägar som italienarna vilket gör att stigningarna blir rätt tuffa. Asfalten är av högst blandad karaktär och spanjorerna älskar att köra bil fort och vägrenar finns det sparsamt av. Sannolikt livsfarligt att cykla här.
I övrigt har dagen bjudit på ett löppass på 11 km i 55 min. Blev förvånad att det gick så fort. Lite sliten är jag väl efter ca 5 tim tränande och en hel del jobbande. Blir inget liggande i solstolar, men det gör andra så bra. Däremot är det ingen som ser ut som om de var i behov av det.) (Nu var jag elak.) Mest problem har jag faktiskt med tårna, lite skavsår och rumpan (nya cykelbyxor). Men jag ska inte klaga, jag har sett Karis fot efter Deca Ironman, så klaga går bort. Ska förresten träffa Kari den 13 mars då vi, i vår lilla förening Team Ultratriathlon Sweden, har föreningsmöte. Hemma hos Petri:) (Behövs ingen konferenshall, ännu). På hotellet, där jag bor tillsammans med 600 barnfamiljer finns i övrigt två svenskar som kommit fel. Ser bakis ut på morgonen, springer barkroppade, skändar personalen och visar upp sina Vikingagener. (Sorgligt). Dessutom fick jag idag syn på ca 10 engelsmän i 35-50-års åldern. Kl var ca 15 och jag gick ner till restaurangen där jag har täckning för Internet, skulle jobba lite. Dessa britter var hyggligt fulla, skrek, brottades och kastade varandra i poolen med kläderna på. Moget! Barnfamiljerna stirrade storögt.
Ja, det var väl allt. Ska upp och avverka lite mer av mina 9 kg:s övervikt jag hade på Arlanda. Först har jag betalat för alla produkter, nu fick jag lägga ut ytterligare 400 kr:). Jag hade totalt, med cykelväskan inräknad, 50 kg att släpa på. Det är tungt att ligga på topp:)
Kämpa!
Steven
