• Tappad ledning mot Falköping

    Sista hemmamatchen för säsongen, Falköping stod för motståndet och till skillnad från de två föregående matcherna hade vi ett ordentligt lag att ställa på isen. Några avhopp hade vi givetvis, men det var inte så illa som när vi fick spela med sportchefer, tränare och målvakter som utespelare. Det såg bra ut inledningsvis, vi spelade som vi skulle och vi skapade möjligheter. Det var dock Falköping som skulle få jubla först när de satte 0-1, 4:49 in i första perioden. Men inga tunga huvuden här, vi krigade på och 13:03 kom kvitteringen, genom Albert #13, framspelad av Niklas Pettersson #10 och Marcus Gyllinge #74. En oturlig utvisning gav dock Falköping tillfälle att spela med en man mer, vilket utnyttjades och de kunde ta ledningen med 1-2. Efter periodvila så kom vi ut som ett nytt lag, ny energi och det visade sig direkt när Filip Sollander #3 åkte sig fri och skickade in kvitteringen, 2-2. Passningen var signerad Pontus Jambrén #66. 22 sekunder senare var det dags igen, Marcus Gyllinge #74 fick tryckt in 3-2, framspelad av Niklas #10 och Albert #13. Det stoppade dock inte där, 02:10 gjorde vi även 4-2 genom Pontus #66, framspelad av Marcus Andersson #18 och Lantz #84. Falköping tar timeout, det ser lite bekymmersamt ut i deras bås. Det blir dock ingen vidare effekt av det och perioden spelas på utan några uppseendeväckande händelser, men 14:25 får vi in ytterligare en puck som betyder 5-2, detta genom Marcus Gyllinge #74 som snyggt styr in en projektil av Joakim Holgersson #19. Vad som händer sedan kan jag inte sätta fingret på, men vi slutar åka skridskor, spelar inte vårt spel som vi ska och det bjuder in Falköping i matchen som först reducerar till 5-3 och 2 minuter senare även 5-4. Vi får en chans att utöka ledningen genom en straff, men pucktrollaren Marcus Andersson #18 lyckas inte överlista målvakten. Inför tredje är det viktigt att vi kommer tillbaka till spelet, börjar åka skridskor och gör jobbet hela vägen. Det blir dock inte så, och under 5 ödesdigra minuter, 2:32 - 7:10 lyckas Falköping inte bara kvittera till 5-5, de tar även ledningen med 5-6 och utökar till 5-7. Ridå! Vi hittar inte tillbaka till vårt spel, vi får inte riktig fart på skridskorna och lyckas inte komma närmre än så. Trist att återigen tappa ledningen, speciellt på hemmaplan, men det blir väl så ibland. Falköping står även för en väldig ful slashing på Lantz som gör att han blir liggande kvar på isen och sedan får utgå med befarad fraktur på armen. Ironiskt nog är just Falköping ett av de lag som anklagar oss för att spela ful grishockey... Marcus Andersson #18 visade dock att en hockeymatch spelas i 60 minuter och han var ständigt ett hot för motståndarna, var på isen han än vistades. För detta slit tilldelades han Guldhjälmen. Grymt! Som vanligt försöker vi ta med oss det positiva och inte fokusera på det negativa, den som känner för det får gå in i sig själv och fundera. Sista matchen för säsongen spelas på söndag när vi möter Härryda borta, förhoppningsvis med fullt lag och vi siktar på att undvika jumboplatsen i årets tabell. A-lag Herrar 16 feb 0kommentarer
  • Hopplock krigade i Lidköping

    Om vi fick skramla för att få ihop ett lag i onsdags förra veckan var det inget mot vad vi fick göra i fredags. Vi hade ytterligare spelare på sjuklistan och ingen av de tidigare hade tillfrisknat. Man kan säga att vi hade en rejäl uppförsbacke innan vi ens kommit till bussen. En buss som för övrigt skulle ta oss till Lidköping för att möta serieledarna. Matchen i sig är inget att orda om, Lidköping vann med bekväma 11-1 och jag skulle tro att de därmed säkrade seriesegern. Men vad som är anmärkningsvärt är vår prestation, 11 mål i baken till trots. Jag vet inte hur man bäst ska beskriva vilka förutsättningar vi hade, men det var en ruskigt hopplock, bland annat hade vi 2st målvakter, en sportchef och en 61 år ung debutant som utespelare, det var nödvändigt för att fylla ut truppen. Ålderspannet på laget var respektabla 44år! Lidköping är ett skridskostarkt lag och de visade inga tecken på att slå av på farten bara för att vi kom med decimerad styrka, utan de trummade på som de brukar. Vi pratade mycket om att spela smart, lite knattenationshockey, ett tajt försvar och sticka på kontringar och det var ungefär så matchbilden var. Några gånger fick vi etablerat oss i deras zon och vi hade ett par kontringar som kanske hade kunnat bära frukt, speciellt om undertecknad hade haft längre klubba (eller ett bättre skott...) Vi pratade även om att gå ut och ha roligt, det blev ju extremt mycket istid för alla, och det var viktigt att hela tiden hålla huvudet högt, inte hänga läpp för att det blev ett mål bakåt eller för att man bommade ett läge. Roligt tror jag de flesta hade, även om det aldrig är roligt att förlora, och det fanns inga hängande huvuden i båset mer än av trötthet och det var ingen som bidrog med negativ attityd eller snack. En lätt heroisk insats av alla, inte minst av Steven #1 som fick ta emot inte mindre än 82(!) skott, att då bara få kapitulera 11 gånger är en prestation utan dess like. En skitmatch att behöva ha, men ett grymt sätt att avsluta sin sejour i Fotskäl då han åker hem till Kanada imorgon tisdag. Niklas Pettersson #10 blev vår ende målgörare, jag tror även han stod för 3 av våra 5 skott på mål, och han fick överta guldhjälmen efter Jocke. Gött jobbat! Alla de som snörade på sig skridskorna eller på annat sätt hjälpte till i Lidköping ska ha en stor eloge och ett jättestort TACK, här snackar vi om att visa klubbhjärta! För de två kvarvarande matcherna får vi hoppas att ingen sjukling fuskat med alvedonkuren utan att vi kan ställa upp med full stryka. A-lag Herrar 12 feb 0kommentarer
  • Överkörda av Lerum

    Likt Karl XII i Narva år 1700 stod vi igår inför en numerärt överlägsen motståndare när Vättlehallen i Lerum skulle intas. Dessvärre blev det ingen taktisk triumf för oss, utan snarare ett scenario mer taget ur slaget vid Poltava 1709, det blev torsk. Ordentligt. Just nu brottas laget med en hel del långtidsskador vilket begränsar truppen, lägg där till sjukdom och arbete så ser man snabbt att det kan bli väldigt ont om folk ganska fort, igår var en sådan dag. Vid middagstid hade vi 8 utespelare och 2 målvakter tillgängliga för spel. Det såg därför länge ut som att vi inte skulle kunna spela matchen, men ställa in eller köra en no-show var inget alternativ. Vi försökte tillsammans med Lerum att hitta ett nytt datum för matchen, men det gick inte med så kort varsel och serien behöver vara färdigspelad senast 18/2. Det var bara att man-up och slå från rejält underläge. En telefonkampanj värdig den vassaste telefonförsäljaren sattes igång och till slut hade vi i alla fall skrapat ihop två femmor plus en, och en möjlighet till att ha en spelande tränare. Men det var en sån där dag där inte mycket ska gå rätt, väl på plats i Lerum upptäcktes att vi saknade en uppsättning utrustning, så vid matchstart var vi bara 2 femmor. Mycket istid för alla! Lerum spelar med mycket fart och det fanns ingen anledning för dem att slå av på takten mot oss, vi hade dessutom 2 debutanter och nya kedjekonstellationer vilket gjorde att det blev lite rörigt i försvarszon och efter första perioden hade Lerum en betryggande ledning med 5-0. Skotten? 24-4. I andra perioden hittar får vi bättre ordning på spelet, vi lyckas hålla dem på utsidan lite mer och de får inte anfalla med så mycket fart hela tiden. Vi lyckas även få lite tryck i anfallszon och Pontus #66 lyckas på något underligt sätt skruva in en reduceringspick, 5-1! Assisten tillskrevs Hennix #81 och Dennis #29. Inte för att målet demoraliserad Lerum något utan de trummade ändå på och när vi gick till vila stod det 8-1 på tavlan. Skotten var något jämnare, 22-11. Snacket inför tredje var att vi skulle fortsätta jobba på som vi gjort i andra, hålla dem på utsidan och spela enkelt. Men det frestar på att köra vartannat byte i en sån här match och vi orkade inte stå emot när energi sinade. Cirka 5 minuter in i sista perioden hände det som inte fick hända, Eric Skur fick en puck i munnen och fick gå av. Med nio man hade det varit tungt, så det blev till att kalla in reserven, tränaren. Inte optimalt, men det gäller att visa hjärta och ställa upp för sina egna när det behövs! Lerum var klart det starkaste laget i tredje, de skickade iväg inte mindre än 32 skott mot Carslöv #31 i mål, blott 6 lyckades passera honom. Vi själva fick iväg 6 skott.. Slutresultatet tillskrevs svidande 14-1 efter 60 minuter. Skotten blev 78-21 Stora siffror är aldrig roligt att få med sig hem, men det är inte heller en match som man kommer minnas speciellt länge. Det vi tar med oss är att trots att det gick käpprätt åt h... så var det ingen som hängde med huvudet, ingen som surade ur, inget gnäll eller fulspel. Alla tog i, spelade för sig själv och för de andra, varje byte, varje situation, hela matchen. Med anledning av detta gav vi oss själva en applåd efter matchen och de spelare från Utvecklingslaget som ställde upp trots att de blir inkallade samma eftermiddag ska ha ett enormt tack! Guldhjälmen tilldelades killen som är lika tunn som en spaghetti men trots det skickar motståndaren i backen eller lurar upp dem på läktaren - Joakim Holgersson #19! A-lag Herrar 8 feb 0kommentarer
  • Visa fler nyheter