Bråvalla Masters 2011
Efter att anmälan legat ute i säkert 23 timmar på nätet fanns fem hugade spekulanter till årets holmgång på banan. Det var till stora delar samma uppställning som förra året - Chrille mygel, Nisse, Jonas och Svensson var på, samt en sen, men mycket välkommen anmälan till bataljen från Viken. Redaktionen smög i buskarna och följde påfallande ofta spelet på mycket nära håll.
När starttiden närmade sig visade det sig att Svensson fann motståndet allt för hårt, så han drog sig ur - via telefon. Just då ett hårt slag för tävlingen, men så här i efterhand ett genidrag då han slapp bli förnedrad i år igen, något som inte undgick de andra deltagarna.
Efter en snabb justering av starttiden var det dags att fördela slag enligt hcp. Jonas menade på fullt allvar att fjolårssegraren Chrille borde spela scratch i år, med tanke på det han visade upp 2010. Det tyckte inte Chrille, utan han letade upp sitt hcp på slopetavlan och noterade att han skulle ha 14 slag tillgodo över de nio hål som skulle spelas. Nisse fick ihop sju bonusslag, Viken försökte förhandla sig till en massa slag, eftersom han enligt egen utsago inte spelat på flera år. Det argumentet bet inte alls, utan han fick de fem slag hans hcp gav honom. Jonas suckade lite när han såg att han bara fick två bonusslag.
Underskattning fanns inte på kartan i år - trots att Chrille lånat klubbor igen och återigen vägrade golfskor. Nisse klagade dock över ont i en axel och Viken försökte få alla att tro att åtta års uppehåll skulle påverka spelet. Jonas skyllde inte på något, men gjorde allt som stod i hans makt för att peppa Chrille inför första utslaget genom att berömma honom för hans vackra sving och hans höga hcp - en oslagbar kombination.
Psykningarna (?) fungerade eventuellt. Chrille inledde i alla fall med att duffa sin J5, samt hooka den ut i tjockruffen till vänster. Nisse utforskade också ruffen med sitt utslag, medan Jonas och Viken lade sig hyfsat en bit längre fram. Hålet blev till slut inte så lyckat för någon. Tre enpoängare noterades och ett streck.
Andra hålet, banans längsta på nätta 502 m, var ingen match för Chrille och hans J5. Han seglade in sitt tredjeslag till höger på green och visade att hcp 26 kan vara en siffra på ett papper och inget som överensstämmer med verkligheten. Nisse och Jonas noterade varsitt par, Viken en bogey och Chrille en...*trumvirvel här*...nia... Chrille sexputtade (!) sig till ett streck på hålet och lämnade inte ett öga torrt. Av vilken orsak kan inte redaktionen svara på pga kramp i magen.
Redaktionen undrade i sitt stilla sinne hur det var möjligt att sexputta och frågade puttgurun vilken av de sex puttarna som var den bästa.
- Den sista, sammanfattade Chrille.
Jonas och Nisse delade ledningen efter två hål, men efter tre spelade ledde Jonas ensam efter att en långputt rullat i för birdie på korthålet.
Fjärde hålet, banans lättaste, var svårt för alla fyra som noterade bogeys rakt över.
Femte hålet såg två par och två bogeys, där Chrilles trepoängsbogey särskilt bör noteras. På ett korthål. Men detta var blott en lätt sommarbris i relation till den orkan som skulle svepa över banan senare.
På sjätte hålet, en ny par 5:a, visade Viken musklerna och noterade sitt andra raka par och susade raskt uppåt i poäng.
Ställningen så långt: Jonas 11 p, Chrille 10 p, Viken 9 p och Nisse 7 p. Med tre hål kvar hade alla chansen att vinna den åtråvärda titeln. Men den moroten släcktes snabbt på nästa hål.
Hål sju är ett par 3, hcp 2 på slingan, 170 m långt, svagt uppför. En utmaning, brukar man sammanfatta den typen av hål.
Viken träffade högra greenbunkern med sitt utslag, J4 var valet för hcp 8-spelaren. Jonas, med hcp 4, valde J5, träffade inte rent, men hamnade på foregreen. Nisse, med hcp 13, valde J4, slog en liten bit, valde en ny klubba och slog för långt. Chrille valde den klubba som han redan använt för att slå världen med häpnad, nämligen J5. Bollen lämnade bladet i en obeskrivligt vacker båge, precis lagom lång, men tre meter höger om flaggan. Vardagsmat för en spelare med hcp 26. En birdie och fem (!) poäng senare hade ledningen skiftat, trots att både Viken och Jonas noterade par och fick tre poäng var för detta. Nisse noterade en tvåpoängare och tappade därmed ytterligare mark.
Två hål kvar och bilderna från fjolåret började göra sig smärtsamt påminda.
På näst sista hålet var det full satsning från Viken, Jonas och Nisse för att komma ifatt. Chrille treputtade sig till två säkra poäng efter en dubbelbogey, Nisse fick en tvåpoängare för bogey och Jonas två poäng för par. Viken visade rätt inställning och fick tre poäng för sitt par. Det skulle alltså avgöras först på sista hålet.
I det flyende ljusets strålar kunde alla fyra vandra framåt efter riktigt bra utslag, allra bäst var Nisse med en riktig monsterdrive. Hålet mäter 455 m och Chrille, som trots allt bara hade en J5 från tee, fick slå sitt andraslag först. Redaktionen, lika lite som Jonas, Viken och Nisse, kunde ana att en spelare med hcp 26 kunde slå en J5 från fairway ca 230 m, men om världen var häpen innan så var den lamslagen efter denna eminenta uppvisning. Med knappa 60 m kvar till flagg infann sig dock vissa nerver och Chrilles inspel hamnade kort till höger.
Väl på green puttade Jonas, Viken och Chrille för paret. Viken gav putten chansen, sista halmstrået som det var, men fick nöja sig med en bogey. Jonas gjorde par, men gjorde inte Chrille nervös alls. När solens sista strålar smekte nejdens kullar och skuggorna inte längre gick att slita från skogens fur och gran, så rullade Chrille i sin parputt för fyra poäng och en defilering till segern med tre poängs marginal.
Efter omräkning till slag, som spelformen var förra året, så blev segermarginalen två slag. Tveklöst välförtjänt efter bländande slag på flera ställen.
Slutställning, Bråvalla Masters 2011:
Chrille - 48 slag-14=34 slag
Jonas - 38 slag-2=36 slag
Viken - 42 slag-5=37 slag
Nisse - 49 slag-7=42 slag
Notera alltså att segraren sänkte sig. Nästa år blir det bara 13 slag på slopen...
Lite kuriosa: Jonas hade 16 puttar över de nio hålen. Chrille hade 25 puttar. Om segraren kunnat putta också, utöver att slå löjligt helschyssta järnfemmor som bländar medspelarna, hade segern blivit ohyggligt stor. Redaktionen misstänker att Chrille inte ville förnedra medspelarna mer än nödvändigt och ger honom därför också årets stora humanistpris.
