Atle på Öresundsträffen

En hektisk helg till ända och en tävling till att lägga till handlingarna: Öresundsträffen 2019. Ni skulle varit där. Atle höll fanan högt som vanligt och landade på en 5:e plats i lagräkningen av totalt 90 klubbar från främst Sverige, men även med deltagande från Tyskland, Danmark och Norge. Det blev några förluster på lördagen men samtliga Atle-brottare var kvar i tävlingen på söndagen vilket ändå är ganska ovanligt. Atle fick slutligen tre guld med sig hem: Julia Fridlund, urstark som alltid; Wilmer Guldstrand som fortsätter göra livet surt för kollegorna i 48kg; och slutligen överraskningen Zara Fridlund som gjorde en hastig och lustig come back mest för att fylla ut den annars knappa seniorklassen i 76kg. Och det gick ju alldeles lysande. Men som vi vet är det ju inte helt ovanligt att det mest intressanta händelserna sker lite utanför prispallen. En av dem var 10-årige Johannes Olsson mäktiga upphämtning i sin sista match. Det är ju svårt att säga varför det gick så knackigt i början, men i andra perioden kom Johannes på att han nog faktiskt var starkare än sin motståndare och började nernötningen av denne. Förutom styrkan så var ju nyckelen till seger att han inte slutade kämpa och slita. Han vinner till slut med knappa 9-8 och tar därmed en bronsmedalj. Bra jobbat Johannes! Till nästa tävling är ju tipset till Johannes att han börjar matcherna som han slutade denna tävling.

Sedan måste jag ju säga att jag tycker det är riktigt roligt att flera Atle-brottare följde med på tävlingen trots att de inte deltog själva pga lite skavanker: Ellie och Nora, och vår minsta brottare Emma, och vår största Zara som egentligen inte var där för att tävla. Och det är riktigt kul när det är dags för en Atle-match att se hur en grön våg förflytta sig genom lokalen för att komma till rätt matta. Vid nån tidpunkt hamnade en liten skånsk farbror med bockskägg mitt i denna våg och sveptes med av bara farten. Han yttrade några ord, oklart vad. Det kan han varit okvädningsord om än av det vänskapliga slaget (eller iokvädningsiord som det heter på skånska). När det visade sig att Atle ändå hamnat vid fel matta och vände tillbaka så hamnande samma farbror i motsvarande svallvåg också. Men då sa han inget.

Störst uppståndelsen blev det dock när 11-åriga Olivia Johansson brottades mot Svedalas Elna Federley som tävlade i Brandenburg Cup förra veckan, i ungdomsklassen upp till sjutton år. Olivia låg under med 4-0 (jag kan minnas fel här) och det fanns väl inget som tydde på att Olivia skulle kunna vinna denna match. Men efter periodpausen kom så några poäng, och sedan kom några till och sedan förstår ni nog var detta skulle barka hän. En allt mer frustrerad Federley kämpade på och kunde inte riktigt förstå varför detta höll på att glida henne ur händerna. Men det gjorde det till slut och Olivia nötte ner sin motståndare och vann med hela 8-4 till hela tävlingen största Atle-jubel. Och visst fälls det en och annan tår under en tävling. Oftast på grund av en förlust eller en smäll. Men efter denna match så gnistrade det i många Atle-ögon av glädje och av skönheten i en sådan match. Thomas Werkström var lyrisk. Mamma Anna var tagen. Pappa Kent såg ut som en imploderad böckling. Syskonen Ossian och Nora måste varit enormt stolta, precis som resten av Atle-gänget. Och Olivia själv kunde nog bara i det ögonblicket konstatera att hon var mycket trött. Ni som inte var där. Ni skulle varit där! Om man nån gång får chansen att riktigt leva i nuet så är det under en tuff brottningsmatch. På eller jämte mattan. Olivia kom slutligen fyra och möte den något äldre klubbkompisen Signe Gustafsson i bronsfinalen i 50kg (WW14).

Övriga resultat: Isak Hidling och Sarhan Igidov tog silver. Ossian Johansson ett brons. Märta Hidling slutade på en fjärdeplats, Joel och Adam Olsson samt Moa Karlsson på en femteplats och Kajsa Bäckman på en sjätteplats. Och Thomas Werkström var mycket nöjd.

Bra jobbat alla!

Och sprid gärna detta vidare i social medier, för visst är det värt att omnämnas.

Henrik Guldstrand

Henrik Guldstrand Förälder