Bortaförlustbetraktelse: Kulltorps GoIF - Bankeryds SK

Resan går till Kulltorp. Kulltorp är en ort man bara åker förbi, inte till. Vägen går utanför samhället.
Jag är nyfiken därför konsulterar jag Wikipedia. Där får jag reda på att det 2018 bodde 341 personer på orten. Fantastiskt fascinerande att det i ett samhälle av den storleken kan härbärgeras ett fotbollslag i division 4. Strongt!
Invånarsiffran nådde sin peak ( nysvenskt ord för topp ) 1990då 348 personer befolkade sam hället.
Wikipedia ger även information om den sökta ortens sevärdheter och kända personer som kommer därifrån.
Det enda som nämns är att Ravellis kontor ligger i Kulltorp och Kulltorps GoIF.
Kända personer från Kulltorp fanns tydligen inga alls. Men då kan sidan inte vara uppdaterad de senaste veckorna.
Numera finns i alla fall en väl känd invånare. EU-parlamentarikern som var tvungen att doppa hela handen i fel syltburk.
Han var inte på Liavallen dit vi var på väg för match. När vi närmar oss Ravellikontoret svänger vi upp till vänster på en skogsväg som leder upp till en öppning i skogen och där ligger charmigt bedårande anläggning med en inte så stor plan. Den är anmäld att vara 105 x 65 meter. Men det tvivlar jag/vi på.
Hur som helst, det är på den pittoreska arenan matchen ska spelas.
BSK har spelat tävlingsmatch här två gånger tidigare, 1980 och 1981. Första gången lagen möttes, 1980, var lagen nykomlingar i fyran. Historien upprepar sig 39 år senare. BSK och KGIF är i år nykomlingar i fyran.
BSK har ännu inte tagit någon poäng på Liavallen, förlust 1980 med 3 – 4 och året därpå med 1 – 2.
Vi får hoppas att historien inte upprepar sig i det fallet.
Matchen inleds som nästan alltid med att lagen känner på varandra. Matchen får ingen profil till att börja med men gulsvart skaffar tidigt en hörna och skapar några möjligheter som dock inte blir till målchanser.
Halvleken saknar egentliga målchanser. Det skapas mest möjligheter eller halvchanser. Det blir det helröda hemmalaget som skapar merparten av dem.
Den enda högkaratiga målchansen bjuder vi hemmalaget då vi nästan i vanlig ordning omotiverat tappar en boll på mittplan och bjuder motståndarna på en kontring som trots bra läge rinner ut i sanden framför årsdebuterande i seriematcher Lukas Leidefors. Lukas gör en gedigen insats och kan inte belastas för de mål som tyvärr kommer att ramla in bakåt.
I minut 27 uppstår en tilltrasslad situation framför vårt mål som slutar med att hemmalagets Robin Bråddhult är sist på bollen och ger hemmalaget ledningen med 1 – 0.
BSK håller spelet väl uppe under halvleken men hemmalaget är något vassare och vinner slaget om mittens rike.
Vi är inte helt noggranna i passningsspelet och blir också stressade i detsamma med följd att vi ger bort ett antal passningar.
Resultatet står sig till paus.
Om de gulsvarta agerat som tandlösa lejon under den första akten så agerar spelarna som vrålhungriga lejon under andra halvlek.
Lite mer desperation i spelet än överdriven försiktighet leder till detta. Och att vi håller våra positioner.
Coacherna gör tidigt två taktiska byten som inte leder till mindre aggressivitet.
En situation i nionde minuten är startskottet för en gulsvart invasion av den helröda planhalvan.
Vi får frispark strax utanför det vänstra straffområdeskrysset sett med målvaktens ögon. Läge för en vänsterskytt. Fram träder Jonathan Almström. Jonte trycker till bollen som seglar över muren och är på väg mot målisens vänstra kryss. Målvakten utför en enhandsräddning och når bollen med de yttersta fingerspetsarna. En härlig räddning som leder till en resultatlös hörna.
Situationen är med sina tre prestationer som ett perfekt Kinderägg.
- En helt riktig domarblåsning
- En suveränt slagen frispark
- En ännu suveränare räddning
Annars var domaren något inkonsekvent i en lagom tuff match med småfula inslag där domherren svalde kameler och silade mygg. Men det var inte på något sätt matchavgörande.
BSK tar efter frisparken mer och mer över initiativet för att helt äga matchen.
Men det verkar som helt förgjort att få in bollen i mål.
Vi får två spelare, båda våra mittbackar, justerade. Vi får hppas att de snart är med i leken igen. Laget behöver inte fler skadade spelare. Vikarierande försvarare sköter sig alldeles utmärkt.
Vi har även en debuterande plusvariant i laget i kväll. Sebastian Hollstein med divisiontrerutin från Ahlafors IF. Sebbe är en bolltrygg, kreativ, bollvinnande mittfältare.
Vi, vi var tre åskådare från Bankeryd, ger nästan upp hoppet men när tolv minuter är kvar av matchen avancerar Ahmed Abdiasis på mitten och släpper ut bollen till vänster i straffområdet. Där tar Anton Kvick emot bollen, går mot sin motståndare och viker ut till höger. Anton får därmed bättre vinkel mot målet när han trycker till bollen mot mål.
Bollen letar sig in i målvaktens bortre gavel.
Så rättvist!!
Anton har därmed gjort sitt andra A-lagsmål någonsin och det första i en tävlingsmatch.
Inget av lagen lägger sig på försvar, båda lagen går för vinst.
BSK är närmast förverkligandet men nära skjuter som bekant ingen hare.
Så är det ju det där med noggrannhet i passningarna också.
När åtta minuter återstår missar vi ett lätt uppspel på mitten. 1 – 0-målskytten får bollen avancerar på sin vänstersida.
Vid vår kortlinje möter han två gulsvarta spelare som han enkelt passerar och trycker in bollen i mål.
Så orättvist!!
Men sådan är ju idrotten på gott och ont, i dag absolut mest ont.
Vi hinner med en högkvalificerad målchans ytterligare men det blir inget mål.
Ännu en BSK-förlust på Liavallen.
Men vi vann matcherna 1980 och 1981 på Furuvik, 5 – 1 och 2 – 1.
Det är ju ingen tröst inte heller att höra hemmalagets måljingel även om den inte är så deprimerande som att höra – Balla, balla – på Hovet i Hovslätt.
Musikvalet på Liavallen är betydligt angenämare – Torparrock – med Sven Ingvars. Fast gärna under andra omständigheter.
En stilla reflektion. Det var cirka 40 åskådare på matchen. Alltså minst 10 % av befolkningen. Vilket borde betyda att vi har en potentiell åskådarmassa att ta hand om på Furuvik.
Vi ses!!!!

Jan Eriksson Webbmaster