Betraktelse: Bankeryds SK - Forsheda IF

Det är dags för match mot blåvitrandiga Forsheda IF i kväll. Forsheda var ingen önskemotståndare för oss förra året. 2015 var första året nägonsin vi mötte dagens gäster i en tävlingsmatch.
Sett ur gulsvart synvinkel blev matcherna inga höjdare resultatmässigt.
Förlust i vårens bortamatch på Ljusseveka i Värnamo med 3 - 0.
Resultatet blir snäppet bättre på Furuviks naturgräs i höstas.. Förlust med 3 - 1.
Vi har ett visst hopp om förbättring i år. Dels för att vår vårform inte är något att leka med och dels för att gästernas skyttekung förra året ( gjorde 19 av lagets totalt 40 mål, bland annat gjorde han fem av sex mål mot oss ) har lämnat klubben.
Laget verkar inte helt ofarliga trots det. Redan i matchens fösta minut skapar laget ett friläge men vi har ju Emil Hammar i mål. Han vägrar släppa in mål på hemmaplan, hittills i varje fall, och löser problemet med en väl avvägd utrusning.
Situationen är ett illavarslande omen men laget har bara ytterligare ett avslut på mål i första halvlek och frågan är om de skapar något avslut under matchens andra hälft.
För att kunna dansa krävs två parter men de blåvita satt som panelhönor eller rättare sagt bildade laget ett nästan oigenomträngligt bakre försvar. Det bakre försvaret var nästan hela laget.
De blåvita utförde någon slags solodans, en form av jenka, ett steg bakåt och en lång boll framåt.
Spelarna var duktiga på huvudet och lyckas rensa undan bollen på det sättet oftast.
Fick spelarna bollen vid fötterna utbröt rena bacillskräcken - undan med bollen, så långt som möjligt.
Målvakten utgör inget undantag. Han satte undantagslöst i gång spelet med långa in- eller utsparkar.
Vi är handlingsförlamade den första kvarten men sedan tar vi över helt, hade vi haft en bollinnehavsräknare på plats så hade han kommit fram till att den matchen hade slutat ungefär 75 - 25 i vår favör.
Vi lånar inte ut bollen långa stunder. De stunder vi äger bollen och de är många spelar vi ett fantasirikt anfallsspel och rullar ut våra motståndare, men de är som sagt många i försvar.
Vi har bra bredd i spelet, använder båda kanterna men vi får inget djup i anfallsspelet.
Även att vi har mycket boll skapar vi inte många heta målchanser.
En bra lagd frispark från 25 meters håll som målvakten tvingas rädda.
En lös boll i insidan av stolpen där en försvarare är först på returen och rensar undan bollen.
Ett antal bra skott i bra lägen som inte träffar målet.
Halvleken slutar mållös.
Andra halvlek fortsätter i stort sett på samma sätt. Det tar en stund innan vi är inne i matchen igen.
Väl inne i matchen så ökar vi gradvis trycket.
Den sista kvartens belägring av gästernas straffområde påminner om den bombmatta RAF lägger över Dresden i februari 1945 när staden förintas.
Skillnaden i dag är att våra missiler inte träffar sitt mål det vill säga målet. Vi får hur många chanser som helst men vi har en oförmåga att träffa innanför målramarna.
Målvakten behöver aldrig ingripa.
Undrar förresten om han inte fick en släng av förkylning på grund av det drag han utsattes för när bollarna bara ven runt honom.
Kontentan är att Fredrik Brändström som gjorde målet mot FIF förra året är vår hittills ende målskytt mot Forsheda.
Forsheda hade en enda intention med dagens match som förblir mållös - att inte förlora. Laget vinner två poäng.
Och vi förlorar två poäng. På annat sätt går det inte att tolka vårt totala bollinnehav och övertag.
Det enda positiva är att vi ännu inte förlorat på hemmaplan.
Att vi inte släppt in något mål på hemmaolan.
Och att jag fortfarande är obesegrad.